Tob 12

b 9. Ps 41,2; Dan 4,24; Tob 4,10

d 13. Tob 2,4

e 14. Tob 3,17

Rafael giver sig till känna.

1 Och Tobit kallade till sig sin son Tobias och sade till honom: »Se till, min son, att din följeslagare får sin lön; han bör också få något därutöver.» 2 Han svarade: »Min fader, jag kan utan avsaknad giva honom hälften av vad jag har haft med mig, 3 eftersom han har fört mig välbehållen tillbaka till dig och skaffat bot åt min hustru och hämtat mina penningar och likaledes skaffat bot åt dig.» 4 Då sade den gamle: »Ja, det förtjänar han.» 5 Sedan kallades han till sig ängeln och sade till honom: »Tag här hälften av allt som I haven fört med eder.»

6 Då kallade denne dem båda avsides och sade till dem: »Loven Gud och tacken honom; ja, given honom ära och tacken honom inför allt levande för vad han har gjort med eder. Det är gott att lova Gud och att upphöja hans namn. Prisen och förkunnen Guds gärningar.

Ja, våren icke sena till att tacka honom. 7 Man gör väl i att hålla en konungs förborgade rådslag hemligt, men Guds gärningar bör man uppenbara och förhärliga. Gören vad gott är, så skall intet ont drabba eder. 8 Och något gott är bön i förening med fasta och allmosor och rättfärdighet. Bättre är litet med rättfärdighet än mycket med orätt. Hellre giva allmosor än samla skatter av guld. 9 Allmosor frälsa ifrån döden och rena ifrån all synd. De som giva allmosor och göra vad rätt är, de skola bliva hugnade med långt liv, 10 men syndarna äro fiender till sitt eget liv.

11 Jag vill nu icke längre dölja något för eder. Jag sade ju att man gör väl i att hålla en konungs förborgade rådslag hemligt, men att man bör uppenbara och förhärliga Guds gärningar. 12 Så vet då, att när du bad, på samma gång som din sonhustru Sara, då var det jag som bragte eder bön i åtanke inför den Helige; och när du begrov de döda, då stod jag likaledes vid din sida. 13 Och när du utan dröjsmål stod upp och lämnade din måltid för att gå åstad och jorda den döde, då undgick icke din goda gärning mig, utan jag var närvarande. 14 Därför sände Gud mig åstad för att skaffa bot åt dig och åt din sonhustru Sara. 15 Jag är Rafael, en av de sju heliga änglar som bära fram de heligas böner, och som få träda inför den Helige i hans härlighet.»

16 Då blevo de båda förskräckta; och de föllo ned på sina ansikten, ty de betogos av fruktan. 17 Men han sade till dem: »Frukten icke; intet ont skall vederfaras eder. Nej, loven Gud evinnerligen. 18 Ty det är icke till följd av min egen ynnest mot eder, som jag har kommit, utan på grund av eder Guds vilja. Loven fördenskull honom evinnerligen. 19 Hela denna tid har jag väl varit sedd av eder, men jag har varken ätit eller druckit, utan det har allenast varit en syn som I haven sett. 20 Så tacken då Gud, ty jag far nu upp till honom som har sänt mig. Och tecknen upp i en bok allt det som här har skett.»

21 Och när de stodo upp, sågo de honom icke mer. 22 Och de prisade Herrens stora och underbara gärningar, att en Herrens ängel hade uppenbarat sig för dem.

^a ^b ^c ^d ^e ^f